Gävleborg i första världskrigets skugga

Utställning på Länsmuseet Gävleborg 25 oktober 2014–15 februari 2015

Första världskriget gjorde 1900-talet till det blodigaste århundradet någonsin. Under krigets fyra år sändes miljoner unga män i döden av sina regeringar. Aldrig tidigare hade mänskligheten på egen hand orsakat en så stor katastrof. Och följderna skulle bli lika fruktansvärda.

Sverige förhöll sig neutralt men påverkades ändå av våldet i Europa och striderna till sjöss. Hungersnöd, politiska motsättningar och mötet med krigets offer gjorde avtryck på människor och platser runtom i landet, inte minst i Gävleborgs län.

Med anledning av krigsminnesåret 2014 – 100 år sedan första världskriget startade – undersökte vi på länsmuseet vad Det stora kriget hade satt för avtryck i Gävleborgs län. Vi fann många intressanta spår och berättelser – resultatet visar vi i utställningen "Gävleborg i första världskrigets skugga".

I denna text- och bilddokumentation kan du ta del av utställningen även om du inte har möjlighet att besöka museet.

Interiör från utställning - visar skyttegravskrig

Uniform modell 1906–10

Enhetsuniform för armén. Vapenrock, byxa och hatt. Den runda filthatten med brättet uppvikt på tre ställen var inspirerad av den karolinska trekantiga hatten som bars av Karl XII:s soldater (1700-talsmodellen tricorne).


Bågspännaren

Patinerad originalgips från 1915. Utförd av Christian Eriksson (1858–1935).

Det svenska högerpartiet använde motivet med bågspännaren på sin valaffisch ”Försvaret främst” i valrörelsen 1914. (Bildkälla: Vardagstryck & affischer, Kungliga biblioteket.)

I oktober 1916 avtäcktes skulpturen i brons på Kornhamnstorg i Stockholm. ”En enkel och värdig erinran om svensk kraft att värna om sin frihet”, skriver Hvar 8 Dag. Bågspännaren är en symbol för Engelbrekts uppror mot unionskungen och dennes fogdar på 1430-talet.


Algot Fast – frivillig i kriget

Bland de stridande på kontinenten, i skyttegravarnas lervälling, befann sig en läderarbetare från Gävle. Algot Fast hade lämnat fru och barn och utvandrat till Nordamerika efter att ha fått sparken från Mattons läderfabrik i samband med storstrejken 1909.

När USA gick med i kriget mot Tyskland ville den 50-årige Algot Fast strida för sitt nya hemland men ansågs för gammal. Istället tog han värvning i den brittiska armén genom att ljuga om sin ålder. Han överlevde elden från kulsprutorna, men striderna, marscherna och grävarbetena slet hårt på hans kropp och hjärta. Algot Fast tilläts lämna fronten och återvände efter krigsslutet till USA, dit två av hans barn så småningom utvandrade.

Bilden bredvid montern visar Algot Fast i en brittisk kakiuniform m/1902, överarmsvinklarna visar att han är korpral och ägiljetten och de korslagda gevären på underärmarna säger att han är en duktig skytt. Bilden kommer från Arkiv Gävleborg.




Medaljer tillhörande Algot Fast, frivillig i den brittiska armén:

”The great war for civilisation 1914–1919 – France.” Segermedalj från första världskriget.

”First World War 1914–1918 – England.”

”For bravery in the field.” Medalj tilldelad de frivilliga som visade prov på mod och lojalitet i fält.

”For king and empire; services rendered.” Silvermedaljen tilldelades de som fick hedervärt avsked ur armén efter att ha blivit sårad eller sjuk.

Citat ur Algot Fasts dagbok:

”Nu är jag nedbruten till både kropp och själ och vore tacksam om jag fick det något lindrigare, jag är nästan lika ivrig att komma härifrån nu som jag var att komma hit”

”Naturligtvis var det en del som kastade både gevär och ränsel och sprungo för brinnande livet, men de voro inte många, sådana stackare bliva vanligtvis nerskjutna om inte av fienden så av sina egna kamrater.”

Kulsprutor och skyttegravar

AAlltsedan skotten i Sarajevo den 28 juni 1914, terrorattentatet mot ärkehertigen av Österrike-Ungern, hade Europas arméer förberett sig på en militär uppgörelse. De flesta trodde och hoppades att kriget skulle ta slut inom ett par månader.

Men månader blev till år. På västfronten lyckades fransmännen stoppa tyskarnas framryckning mot Paris. Arméerna grävde ner sig i skyttegravar. När soldaterna vågade sig upp på bröstvärnet och rusade mot fienden möttes de av eld från kulsprutor, som kunde avfyra omkring 500 skott i minuten. Resultatet blev hundratusentals döda och sårade. Den gamla, offensiva stridstaktiken tillsammans med de moderna vapnen resulterade i en ofattbar människoslakt.

I miljön på bilden ser du en svensk kulspruta modell 1914 – österrikisk konstruktion, Schwartzlose. Praktisk skotthastighet cirka 250 skott i minuten som matas med tygband. Den första kulsprutan som infördes vid infanteriet i Sverige. Inlån från Hemvärnsmuseet, Vällinge.

Bilden i fonden kommer från Armémuseums arkiv.

Fabian Månsson ger svar på tal

Upptäcktsresanden Sven Hedin författade Ett varningsord år 1912, ett häfte som spreds i en miljon exemplar. Detta exemplar följde med den konservativa tidningen Nya Dagligt Allehanda. Hedin ger en framtidsbild av Sverige där landet är ockuperat av ryska trupper. Försvaret måste stärkas, så lyder budskapet, särskilt till sjöss. 

Varningsordet förblev inte oemotsagt. Riksdagsledamoten Fabian Månsson i Gävle gav ut en egen broschyr, Svar till Sven Hedin. Han kritiserar Sven Hedins förakt för det svenska folket och dennes beskyllningar mot grannlandet Ryssland. Enligt Månsson var Hedin en ”onyttig lyxblomma”, ”krypare och smickrare” som hungrade efter kungliga ordnar.

På bilden ser du en byst föreställande Fabian Månsson.

Gipsoriginal från 1919 utförd av Carl Eldh (1873–1954), ur Länsmuseet Gävleborgs samlingar.

En bronsskulptur med samma motiv står sedan 1940 utanför Stockholms stadsbibliotek. Bysten tillkom genom en nationalinsamling från folkliga organisationer, bland ”mindre bemedlade”. Författaren och riksdagsledamoten Fabian Månsson var en av konstnärens närmaste vänner och satt ibland och skrev i Eldhs ateljé.

Matbrist & ransoneringar

Striderna till sjöss förvärrade livsmedelsbristen i Sverige med rekordhöga matpriser som följd. Staten tog kontroll över viktiga varor och delade ut dem i ransoner till hushållen.

Hungern bland svenskarna ledde till demonstrationer och kravaller. Kvinnor var ofta drivande eftersom de ofta fick mindre matransoner än de grovarbetande männen. I slutet av april ställde sig 6 000 personer på Rådhustorget i Gävle.  Deltagarna skanderade: ”Bort med korten, giv oss bröd!”  Ransoneringskorten gav för lite, och makthavarnas fördelning av livsmedlen ansågs orättvis och påstods gynna de rika.

Bilden i bakgrunden visar en första maj-demonstration år 1917 på Norrtullsgatan i Söderhamn. Den 11 april hade 200 kvinnor i staden genomfört den första dokumenterade demonstrationen mot bristen på mat i Sverige.

Krigsleksaker ur leksakssamling från Tolvfors

I montern ser du krigsfartyg, ångare, av trä. Tennsoldater, åtta delar, i originalförpackning. Preussisk maskingevärsavdelning. Tennsoldater, sex cyklister, i originalförpackning. Preussiska mörkblå uniformer, pickelhuvor. Fyra meniga med gevär, ett befäl med värjan på styrstången, samt en signalist.

Krigsleksaker har funnits länge. Redan under medeltiden förekom små riddare i tenn, och de franska kungarna Ludvig XIII och Ludvig XIV lekte båda med tennsoldatsarméer som barn.

Inför första världskriget var intresset för tennsoldater större än på länge. Europa hade haft fred alltsedan 1870-talet och få hade upplevt krigets fasor. Världskriget kom att förändra synen på krigsleksaker. Genom freden förbjöds tillverkning av leksaker som kunde förknippas med den preussiska militarismen.

Smittkoppor och Spanska sjukan

En av krigets direkta följder var spridningen av smittsamma sjukdomar. I mars–april 1917 drabbades Gävleborg av en smittkoppsepidemi och ett år senare utbröt en världsomspännande influensaepidemi, som spreds med alla trupptransporter och flyktingar. Den blev först uppmärksammad och erkänd i Spanien och krävde dubbelt så många människoliv som själva kriget. I Sverige avled närmare 30 000 människor år 1918 i sviterna efter den spanska sjukan.

”Smittkopporna ha börjat härja här i länet. En trupp mobiliserade hade smittats vid finska gränsen och förde nu smittan med till sina hem. Ingen av dem hade dock sjuknat på tåget utan först vid hemkomsten utbröto kopporna. Här i Hille är det flera stycken en Östergren i Fors som kom fr. Haparanda som medlemmar av hans familj. Gotth. Hillström från Åbyggeby sjuknade också sedan han slutat krigstjänsten, sedermera 2 systrar till honom samt fadern. Den senare förkylde sig vid resan in till epidemisjukhuset och dog d. 31 mars.”

Ur Stina Jonssons journal, Trödje, år 1917

Läs mer

Till utställningen togs en skrift fram – innehållet i den kan du läsa under Gävleborg under 1:a världskriget.