Spår av liv

En utställning om människor och platser i Gävleborgs förhistoria.

Mycket på forntiden var olikt vår tid, men det finns också många likheter. Människor flyttade ihop och skaffade barn, berättade sagor, krigade, lekte, handlade och jobbade för att få mat och överleva. 
I dag finns spår av dessa liv kvar, spår som arkeologer och historiker försöker tolka för att räkna ut hur det kan ha varit att leva på forntiden. 

I utställningen får du följa de äldsta spåren av människor i Gävleborg. Från stenåldern för ungefär 10 000 år sedan, över bronsåldern och fram till slutet av järnåldern för nästan 1000 år sedan. 


Vad är arkeologi och hur jobbar en arkeolog?
De som gräver i jorden för att hitta spår av liv som levdes för länge sedan kallas för arkeologer. De gräver på platser där människor har bott, arbetat, handlat, begravt sina döda och bett till sina gudar.

Många gånger hittar arkeologerna sådant som var skräp för forntidens folk men som kan vara intressant för oss. Det kan vara bitar av lerkrukor med matrester, en plats med stenbitar där någon suttit och gjort stenyxor eller kanske slagg som visar var man har gjort järn. Det är ovanligt att hitta skatter, saker av trä och skinn eller hela skelett. 
Innan en utgrävning kan göras ska man först utreda och inventera på plats. Arkeologerna försöker då hitta nya fornlämningar. Sedan är det dags för en förundersökning. Arkeologerna försöker då ta reda på hur stor fornlämningen är. Det görs inför den arkeologiska undersökningen då en fornlämning grävs ut, till exempel gravar eller en boplats. 

I utställningen kan du se hur det kan se ut under en arkeologisk utgrävning. 


Björkebåten
Båten hittades i byn Björke i Hille år 1947 när några bönder skulle rensa en kanal. Den är ungefär 1 600 år gammal. Här kan du se foton från utgrävningen 1948 (länk till DigitaltMuseum). 

Båtens botten är en urholkad lindstam, en vidareutveckling av en stockbåt. Sidoborden är av furuplankor som är fastsatta med järnnitar. De sex spanten är av naturvuxen gran och fastsurrade med vidjor av ene. 

Båten är 7,22 meter lång och 1,24 meter bred och väger bara 150 kilo. Den tunga stenen på björkrismattan användes för att båten inte skulle välta så lätt. Forskarna tror att båten roddes med tre par åror. 

Björkebåten användes för att göra resor längs kusten, den var grundgående och lätt.  Båten från Björke är den äldsta kända i Sverige som inte är en stockbåt. Forskarna tycker att den är intressant därför att den hjälper dem att förstå hur man började bygga båtar.


Stenålder
9500 – 1700 f. Kr.

Under istiden täcktes Sverige av ett 2–3 kilometer tjockt istäcke som tryckte ner landet i havet. 

För ungefär 14 000 år sedan började isen smälta och landet började då sakta att resa sig ur havet. För omkring 10 000 år sedan var Gästrikland och Hälsingland isfritt. De äldsta spåren av människor i de här trakterna är omkring 9 500 år gamla. Det är boplatser med spår efter bland annat matlagning och tillverkning av redskap.

Under större delen av stenåldern var människorna i det nuvarande Gästrikland och Hälsingland jägare och samlare som bodde nära sjöar och vid kusten. De levde främst av säljakt, fiske och att samla växter.

I slutet av stenåldern började människorna använda keramik och det blev vanligare att man bodde på samma plats året om. Jordbruk förekom inte i Gästrikland och Hälsingland under stenåldern.


Bronsålder
1700 – 500 f. Kr.

Under den här tiden började ett nytt material användas: brons. Det är en blandning av metallerna koppar och tenn. När föremålen var nya lyste de som guld i solen. Brons var mycket dyrt och bara de rikaste hade råd med det. De flesta människor fortsatte att använda föremål av sten, ben, horn och trä.

Arkeologerna har hittat väldigt få bronsföremål och boplatser från bronsåldern i Gävleborg. I Hälsingland har det hittats några boplatser som påminner om de som fanns under stenåldern, men inga i Gästrikland.

Under bronsåldern skedde stora förändringar i samhället. Byar uppstod och det blev större skillnad mellan fattiga och rika. De flesta människor i Gästrikland och Hälsingland började någon gång under denna tidsperiod att ha husdjur som kor och får. Hittills har arkeologerna inte hittat säkra bevis för att det förekom jordbruk under perioden, men det är ändå troligt att det gjorde det.


Järnålder
500 f. Kr. – 1050 e. Kr.

Under järnåldern levde människorna på jordbruk, skogsbruk, järnframställning och pälshantverk. 

De odlade säd och hade hästar, kor, grisar, får, höns, hundar och katter. De handlade bland annat med päls, skinn, färdiga järnsaker och ämnesjärn, som är ett slags järntackor. Varor kunde bytas mot någon annan vara eller också fick man betalt i silver. 
I Gästrikland och Hälsingland finns många lämningar från järnåldern, mest gravar och gravfält. Det finns också många platser där man har gjort järn och kol. Järnet hade stor ekonomisk betydelse för människorna i dessa trakter. 

Järnåldern är känd som en period då människorna i Sverige, Norge och Danmark gjorde långa resor, även om de flesta var bönder och mest höll sig i hemtrakterna.





 

Glödpannan

Björkebåten

Keramik