Traditionella material och metoder

Traditionella material, traditionella metoder och varsamhet – vad menar vi med det? 

Genom att underhålla sitt hus med de material som fanns där från början och med de metoder som då användes, förvissar man sig om att bibehålla så mycket av husets värde som möjligt. Det kan dessutom vara vanskligt att blanda in främmande material i en äldre byggnad, både av konstruktions- och klimatmässiga skäl. Att blanda olika starka material kan ge risk för sprickbildning. För täta material på fel ställe kan i sin tur innebära risk för mögel. Vad som är traditionella material och metoder skiftar förstås beroende på vilken ålder huset har. En byggmetod som passar för ett hus uppfört under 1870-talet är inte alltid lämpligt i en byggnad från 1930-talet.

Med traditionella material och metoder menar vi för det mesta att byggnadens fasadmaterial bör underhållas lika som ett tidigt utförande. En fasad som tidigare varit putsad med en kalkputs ska inte lagas, eller ersättas, med en cementhaltig puts. Likaså är det viktigt att strukturen på den putsade ytan bibehålls. En tidigare slätputsad fasad får ett helt nytt uttryck om den spritputsas. En hyvlad panel ska lagas med hyvlat virke och inte sågat och en locklistpanel ska ersättas med en locklistpanel och inte en lockpanel.

Vi menar också att hyvlade delar och fönster ska målas med linoljefärg och att sågat virke målas med slamfärg eller tjära. Där taket är täckt med lertegel ska teglet kompletteras eller bytas ut till nytt tegel istället för att taket beläggs med betongpannor, tegelimiterande plåt eller korrugerad plåt. Likaså får ett tak som har varit belagt med falsad plåt ett helt annat uttryck om den plåten byts mot korrugerad plåt. Trots att materialet är det samma som innan är formen förändrad och byggnadens karaktär förvanskas och därigenom minskar även husets kulturhistoriska värde.

Fasaddetaljer som t.ex. en typ av listverk, har ofta valts ut medvetet för att ge byggnaden en viss karaktär. Förgrovning och/eller förenkling av dessa i samband med en renovering kan påverka byggnadens karaktär påtagligt och därigenom riskerar det kulturhistoriska värdet att minska. Detsamma gäller fönster. Förändrade proportioner, dimensioner, material och form vid ett fönsterbyte påverkar ofta uttrycket på hela byggnaden.

Inom byggnadsvården pratar vi ofta om att ”lappa och laga” så långt det är möjligt. Resonemanget är rimligt ur flera synvinklar, ekonomiska, miljömässiga och kulturhistoriska. En viktig aspekt är också att äldre material för det mesta är möjliga att underhålla, vilket inte alltid är fallet med nyare material. ”Underhållsfritt” kan i själva verket innebära att materialet faktiskt inte är möjligt att underhålla, utan att det måste bytas ut då det är uttjänt.

En tumregel bör vara att i god tid innan man påbörjar en renovering eller ett underhållsarbete, söka information om huset och de metoder och material som användes då huset uppfördes.

 

Nutida tillägg

Som ägare av en kulturhistorisk byggnad har man ett ansvar att inte förvanska sitt hus. Därför är det viktigt att alla ombyggnader och tillbyggnader görs med utgångspunkt i byggnadens karaktär och dess speciella förutsättningar. Olika hus kräver olika typer av anpassningar. En takkupa på ett kubformat funkishus med ett tunt, flackt tak kan vara förödande för byggnadens karaktär, medan samma förändring i vissa fall kan vara acceptabel på en byggnad med ett stort, brutet tak.

Även om man inte river eller bygger om sitt hus helt och hållet uppstår ofta nya behov i samband med ägarbyte eller när familjeförhållandena förändras. Idag är det vanligt att man anlägger altaner eller uteplatser i direkt anslutning till bostadshuset. Även sådana, relativt enkla och reversibla tillägg, bör anpassas till byggnadens karaktär, både vad gäller storlek, utformning och placering.
Även invändigt är det viktigt att tänka till före för att inte i onödan ändra byggnadens karaktär eller i värsta fall skada byggnaden. Ta till exempel inte bort väggar för att få en modern, öppen planlösning. Att återställa huset blir dyrt om du skulle ändra dig efter några år. Själva borttagandet av väggarna kan dessutom påverka husets stabilitet, även om väggarna i sig inte skulle vara bärande. När det gäller äldre köksinredningar är de för det mesta platsbyggda fram till 1960-talet. Detta innebär att man har utgått ifrån just det kökets förutsättningar när köken har planerats och därför är de ofta mycket välfungerande. Det är mycket svårt att nå samma resultat med en modern, standardiserad köksinredning.
Byggnadsvård kök - Länsmuseet GävleborgSe fler exempel på äldre köksmiljöer i Byggnadsvårdarnas kökskatalog
Byggnadsvård Härbre - Länsmuseet Gävleborg