En källa i skogen, en trappa leder ner till vattnet. I förgrunden en skylt med texten Lerviks källa - Länsmuseet Gävleborg

Byggnadsvård

Välkommen till vår sida om byggnadsvård!
Här har vi samlat texter kring byggnadsvårdsrelaterade ämnen som vi tycker är viktiga att lyfta fram, och som vi ofta får frågor om.

Här är innehållsförteckningen:
Byggnadsvård
Vad gör en byggnadsantikvarie?
Vad är kulturhistoriskt värde?
Traditionella material och metoder, vad menar vi med det?
Interiöra värden 
Byggnadsvård hör även ihop med sentida bebyggelse
Förvanskning
Något om lagar och skydd
Länkar

Vill du lära dig mer om klassisk byggnadsvård och material så kan du ta del av dessa rådgivningsblad som svarar på några av de vanligaste frågorna om gamla hus.

  Fönsterrenovering
  Målning
  Mark och grund
  Murstockar och skorstenar
  Plåttak
  Puts
  Spåntak
  Timmerbyggnader

Gå gärna in på vår blogg och upptäck mer om byggnadsvård:
byggnadsvardgavleborg.blogspot.se


Byggnadsvård


Byggnadsvård handlar till stor del om att vårda kunskapen om hur man byggde förr. Att använda sig av samma material och metoder vid renovering av sitt hus, som när huset en gång byggdes. Många gamla hus är levande bevis på att både material och metoder har en lång livslängd, och att de har valts just utifrån dessa egenskaper för att hålla generation efter generation. Det är det vi byggnadsvårdare brukar kalla traditionella material och metoder. Har du ett äldre hus, behandla befintliga delar och lager varsamt och lappa och laga så långt det är möjligt. Var rädd om de olika tidslager som ofta finns i gamla hus och lär dig mer om dem innan du väljer att avlägsna något. Många äldre byggnader har berövats mycket av sin historia då fastighetsägare varit ivriga att få fram de allra äldsta ytorna och ogenomtänkt rivit bort senare tiders årsringar.

Har du nyligen köpt ett äldre hus i Gävleborgs län, eller bor du redan i ett? Försök ta reda på så mycket som möjligt om husets historia, och även om de människor som bott där genom åren. Sök äldre fotografier via ortens hembygdsförening, kommunens arkiv eller rådfråga oss på Länsmuseet Gävleborg. Vi har mängder av foton på kulturhistoriskt värdefulla fastigheter i vår fotosamling – kanske även ditt! Ta dig an ditt hus med öppna sinnen, inom byggnadsvården finns sällan ett rätt svar på en fråga. Men innan du skrider till verket med dina idéer, bolla dem gärna med andra byggnadsvårdsintresserade personer, och gärna med oss byggnadsantikvarier på muséet.

Med förhållningssättet att spara så mycket som möjligt av befintliga delar och bara byta ut material och detaljer som är uttjänta, är byggnadsvården långsiktigt hållbar. Genom att ta tillvara de ursprungliga, eller tidiga byggnadsmaterialen, är vi snälla mot både miljön och historien. Byggnadsvård och återbruk är utmärkta metoder för hållbar utveckling.

Ta kontakt med en byggnadsantikvarie.
Läs mer om traditionella material och metoder här.








Vad gör en byggnadsantikvarie?


På Länsmuseet Gävleborg är vi idag två byggnadsantikvarier, Ulrika och Daniel. Vi jobbar väldigt brett med frågor kring byggnads- och kulturmiljövård.

Som fastighetsägare kan du höra av dig till oss med frågor och funderingar om ditt egna hus, eller om det område som din fastighet ligger inom. Från oss kan du också få tips på kunniga och erfarna hantverkare, liksom återförsäljare av traditionella material. Bolla gärna frågor om byggnadsvård med oss!

Vi vill sprida intresse och kunskap kring byggnadsvård och bevarandefrågor. Det gör vi genom att arrangera seminarier, hålla föredrag och stadsvandringar, men också genom att skriva artiklar i dagspress, tidsskrifter och i byggnadsvårdsbloggen. Vi berättar även om vårt byggnads- och kulturmiljöarbete i museets andra digitala kanaler, som Instagram och Facebook. I samarbete med Gävle kommun arbetar vi med skyltning av byggnads- och kulturmiljöer sedan 2009. Mindre skyltprojekt finns även på flera andra håll i länet.

Museets byggnadsantikvarier fungerar ofta som remissinstans till länets kommuner, vid lov- och planärenden, där kulturvärden berörs. Genom uppdrag kan vi ta fram de underlag som allt oftare efterfrågas inför större projekt. Det kan handla om antikvariska förundersökningar, dokumentationer och inventeringar, alla med syfte att ge mer kunskap kring den aktuella fastigheten eller området.

Inom ombyggnads- eller restaureringsärenden kan vi anlitas till den antikvariska medverkan. Detta innebär att vi följer de arbeten som är planerade och beslutade. Ibland kan dessa projekt bekostas genom bidrag från länsstyrelsen.

Byggnadsantikvariens roll inom dessa projekt är att helt enkelt följa projekten och säkerställa att arbetena görs varsamt, utan att byggnaderna förvanskas och därmed mister i kulturhistoriskt värde. Byggnadsantikvariens roll är också att kommunicera uppkomna frågor mellan uppdragsgivare, hantverkare, bygglovshandläggare och eventuell bidragsmyndighet. Tillsammans löser vi frågorna på ett sätt som gör minst åverkan på byggnadens bevarandevärda delar. När projektet är färdigt sammanställer vi vanligtvis en rapport som beskriver vad som har gjorts under projektet.

Till våra uppdragsgivare hör bland annat Länsstyrelsen Gävleborg, länets kommuner, Svenska kyrkan och privata fastighetsägare.

Genom externt sökta medel har vi även möjlighet att själva initiera och driva projekt, såsom till exempel olika inventerings- och dokumentationsarbeten.

Ulrika är certifierad enligt Boverkets regelsystem Certifierad sakkunnig avseende kulturvärden, KUL, behörighetsnivå normal.

Kontakta oss! 
Länk till våra tryckta rapporter som ligger på hemsidan








Vad är kulturhistoriskt värde?


Med kulturhistoriskt värde menar man de många slags värden som kan förknippas med byggnader och miljöer. Många kanske tror att kulturhistoriskt värde är något som bara hör samman med riktigt gamla hus, men det stämmer inte. Även sentida byggnader kan rymma höga kulturhistoriska värden. Kulturhistoriskt värde hör heller inte samman med någon speciell typ av byggnad; huset kan vara stort eller litet, påkostat eller mycket enkelt. En byggnad kan vara unik i sin by, medan en annan är ensam i sitt slag i hela landet. Höga kulturhistoriska värden kan finnas i olika typer av miljöer; anlagda parker, ett torg i en stad, en industrimiljö eller en privat trädgård.

Det finns olika metoder för att bedöma kulturhistoriskt värde. Riksantikvarieämbetet har tagit fram en metod som innehåller så kallade dokumentvärden och upplevelsevärden. I dokumentvärdet ingår traditionella historiska egenskaper, till exempel byggnadshistoriskt värde, arkitekturhistoriskt värde, samhällshistoriskt värde, socialhistoriskt värde, personhistoriskt värde och teknikhistoriskt värde.

En byggnads upplevelsevärde handlar om konstnärligt värde, patina, miljöskapande värde, identitetsvärde, kontinuitetsvärde, traditionsvärde och symbolvärde.
I värderingen ingår också begrepp som kvalitet, autenticitet, pedagogiskt värde, sällsynthet och representativitet. Naturligtvis finns inte alltid samtliga dessa värden representerade i varje byggnad eller miljö, men de som finns vägs samman i en kulturhistorisk bedömning.

För att en kulturhistorisk värdering av en byggnad eller en miljö ska bli användbar och tydlig, behöver de kulturhistoriska värdena självklart beskrivas mer ingående än bara genom värdeorden ovan. Värdena förtydligas ofta genom både text och bild. Motivering till varför en byggnad har ett specifikt värde, bör framgå.

Numer arbetar vi ofta med så kallade värdebärare, när vi ska beskriva en byggnads värden. Genom både text och foton är det då möjligt att beskriva vilka byggnadsdelar som är värdebärare i till exempel en byggnads exteriör. Eller vilka värdebärare som finns i en planlösning eller interiöra detaljer. Ett underlag med beskrivningar enligt denna modell är ofta användbart vid ombyggnadsärenden, då det genom sådana uppställningar blir tydligt vilka förändringar en byggnad tål utan att dess kulturhistoriska värden förstörs.








Traditionella material och metoder, vad menar vi med det?


Från kulturmiljöhåll talas ofta om att äldre byggnader ska underhållas med traditionella material och metoder. Men vad menas egentligen med det?

Genom att underhålla sitt hus med de material som det byggdes med och med de metoder som då var vanliga, förvissar man sig om att behålla så mycket av husets karaktär - och därigenom även kulturhistoriska värde – som möjligt. Frånsett detta kan det dessutom vara vanskligt att blanda in främmande material i en befintlig byggnad, både av konstruktions- och klimatmässiga skäl. Att blanda olika starka material kan ge risk för sprickbildning. För täta material på olämpliga ställen kan i sin tur innebära risk för fuktbildning som kan ge upphov till mögel.

Vad som är traditionella material och metoder skiftar beroende på vilken ålder och konstruktion huset har. En byggteknik som passar för ett hus byggt under 1870-talet är inte alltid lika lämplig i en byggnad från 1930-talet, och tvärtom. Med traditionella material och metoder menas för det mesta att byggnadens stomme, fasadmaterial och detaljer bör underhållas på samma vis som det ursprungliga utförandet. En timmerstomme lagas med timmer och inget annat. En hyvlad panel ska lagas med hyvlat virke och inte sågat. En locklistpanel ska ersättas med en locklistpanel och inte en lockpanel, för att nämna några exempel.

Inom byggnadsvården menar vi också att hyvlade trädelar ska målas med linoljefärg och att sågat virke bestryks med slamfärg eller tjära, om huset varit behandlat på detta sätt från början. Där taken är täckta med lertegel ska teglet kompletteras eller ersättas med nytt lertegel, istället för betongpannor, tegelimiterande- eller korrugerad plåt. Likaså får ett tak som varit belagt med falsad plåt ett helt annat uttryck om plåten ersätts med korrugerad plåt. Trots att materialet är det samma som innan är formen förändrad. Därigenom blir byggnadens karaktär förändrad och husets kulturhistoriska värde minskar.

Fasaddetaljer, som till exempel en typ av listverk, har ofta valts ut medvetet för att förstärka byggnadens stil. Förgrovning och/eller förenkling av sådana detaljer i samband med en renovering kan påverka byggnadens karaktär påtagligt – och återigen – det kulturhistoriska värdet minskar. Detsamma gäller fönster. Förändrade proportioner, dimensioner, material och form vid ett fönsterbyte, påverkar ofrånkomligen utformningen på hela byggnaden.

Inom byggnadsvården pratar vi ofta om att ”lappa och laga” så långt det är möjligt. Resonemanget är rimligt ur flera synvinklar; ekonomiska, miljömässiga och, inte minst, kulturhistoriska. En viktig aspekt är att traditionella material oftast är möjliga att underhålla, vilket inte alltid är fallet med moderna material. ”Underhållsfritt” kan i själva verket innebära att byggnadsdelen inte är möjlig att underhålla, utan måste bytas ut då den står inför underhåll.

Lär känna ditt hus ordentligt innan du kör igång med underhålls- och restaureringsåtgärder. Okunskap är oftast byggnadsvårdens största fiende. Hur är huset byggt? Hur har det använts? Vilka har bott här? Genom god kunskap kring ditt hus skapar du de allra bästa förutsättningarna till att bevara husets speciella särprägel och därigenom även dess bevarandevärden.









Interiöra värden


Vad är det som gör att en byggnad känns välbevarad i sin interiör? Byggnadsvårdare brukar snabbt lägga märke till om den ursprungliga, eller tidiga, planlösningen är bevarad. En ursprunglig planlösning berättar ofta en hel del om hur en byggnad har använts genom tiderna. Storleken på rummen, hur de är placerade i förhållande till varandra och även mot vilket väderstreck som rummen är placerade – allt detta vittnar om husets historia. Planlösningar är dessutom ofta väldigt nära sammankopplade med husets tekniska egenskaper, interiöra väggar kan vara bärande och ha en viktig del i husets övriga stomme. Görs oaktsamma ingrepp i bärande delar kan hela husets hållfasthet äventyras!

Andra värden, som en byggnadsvårdare snabbt ser i en äldre byggnad, är om det finns välbevarade snickerier och fasta inredningar. Socklar, foder och lister. Dörrar, golv, skåp och köksinredningar. Ibland finns det spår på ytor, spår som visar hur människor genom åren tagit stöd i till exempel ett trappräcke eller hur händer har parerat en dörr. Vi kallar det patina. Patina är något helt annat än rent slitage. Patina bidrar till att ge en miljö ett kulturhistoriskt värde!

Många byggnader har utrustats med olika former av fast inredning som i hög grad bidrar till interiörernas karaktär. I äldre tid var ofta mycket av inredningen väggfast. I bostadshus på landsbygden var vanligtvis skåp, sängar, bänkar och till och med golvur en del av rummens gestaltning och därför lades mycket omsorg på hur dessa delar utformades. Är huset av hög ålder är det inte säkert att all bevarad fast inredning är ursprunglig, men har den byggts och anpassats för att passa in i ett särskilt rum har den ofta kvaliteter som nytillverkad inredning vanligtvis saknar.

Äldre köksinredningar är ofta byggda av gedigna och hållbara material, ibland är de till och med platsbyggda för att passa rummets mått alldeles perfekt! Tyvärr rivs äldre, fullt fungerande kök numer ofta ut, detta i jakten på något fräschare eller något som bättre ska passa husets ålder än det tidigare köket. Vi vill här och nu uppmana dig till att tänka efter både en, två och tre gånger innan du gör valet att riva ut ett äldre kök. Först och främst så är det ett stort resursslöseri att skrota ett fungerande befintligt kök för ett nytillverkat. För det andra bör man vara medveten om att de kök som passar bäst i en äldre miljö, men som fortfarande rymmer de funktioner som vi är vana vid idag, är de kök som tillverkades kring 1940-1950. Från 1920-talet och in på 1940-talet gjordes mängder av köksundersökningar; över hur man rörde sig mellan kökens olika enheter, över arbetsställningar och var porslin och övriga köksredskap skulle rymmas. Under 1940-talet nådde undersökningarna i mål, och den svenska köksstandarden sattes! Det är nu vi får överskåp, lådhurtsar, kakel över diskhon och kanske en liten bänkskiva. En bänkhöjd anpassad till en bra arbetsställning och öppna utrymmen under underskåpen som möjliggjorde en sittande arbetsställning vid skärbrädan.

Före 1930-talet bestod köken av få fasta skåp, längre tillbaka kanske bara av en vedlår. Många av dagens byggnadsvårdskök, skapade för att passa i ett gammalt hus, blir därför ett slags hitte-på, kök med inredningar som aldrig någonsin har existerat längre tillbaka. Troligtvis kommer den här typen av kök att bli en lika tydlig tidsmarkör i framtiden, som bevarade allmogekök med halvpanel, mönstrad tapet och bård från 1980-talet är idag.
Har du ett äldre kök och vill förnya det? Tvätta, måla, byt beslag och bänkskivor. Vi lovar, du kommer då att få ett kök som håller länge, både stilmässigt och ekonomiskt!
Vi byggnadsantikvarier kommer naturligtvis även i kontakt med andra typer av fasta inredningar än de som finns i bostadshus. Det kan till exempel gälla fast inredning i kyrkor eller i äldre butiker. Medan kyrkornas fasta inredning skyddas genom Kulturminneslagen, saknar många andra inredningar skydd. Det krävs intresse, eftertanke och kunskap för att dessa delar ska bevaras för framtiden. Vi är säkra på att många äldre inredningar är möjliga att bevara, om bara viljan finns!

På museets Facebook har vi byggnadsantikvarier satt samman Byggnadsantikvariernas kökskatalog, med mängder av foton på äldre kök som vi besökt i jobbet. Klicka dig in här för mer inspiration! Klicka dig in under ”Foton” på museets facebooksida, och därefter vidare till ”Album”. Där hittar du albumet ”Byggnadsvårdarnas kökskatalog”.






Byggnadsvård hör även ihop med sentida bebyggelse


Byggnadsvården och kulturmiljövården var ända in på 1990-talet till största del inriktad mot den bebyggelse som uppfördes innan 1930-talet. Många har en positiv känsla för gamla byggnader. De upplevs som genuina, mysiga och… just gamla. Det finns en utbredd förståelse för att dessa hus ska behandlas varsamt, men många tänker kanske inte på att byggnadsvård inte bara hör ihop med gamla hus.

För även de hus som är byggda senare än 1930, tillhör idag vår historia, precis som nybyggda hus i framtiden kommer att tillhöra vår historia. Det gäller alltså att vårda sitt hus utifrån dess specifika karaktär för att de unika värden som huset har, över tid inte ska förvanskas.

Men hur ska man då veta vad som är karaktäristiskt med sitt hus? En bra början är att börja se sig om i sitt närområde, för säkert finns det andra hus där som är byggda under ungefär under samma tid som ditt. Finns gemensamma nämnare? Formen? Fönstren? Höjden? Takvinkeln? Material? Färgsättning? Detaljer? Ta dig tid att bekanta dig med ditt hus. Titta närmare på det! Hur är takfoten utformad? Varför ser den ut som den gör? Fönstren, varför är de placerade som de är? Planlösningen och detaljerna, vad är det som gör ditt hus? Ursprungliga ritningar och senare bygglovhandlingar, kan ge värdefulla svar på varför huset ser ut som det gör idag.

Ta kontakt med en byggnadsantikvarie på ditt närmaste länsmuseum om du vill bolla tankar kring ditt hus. Vi finns här som en rådgivande resurs! När du väl känner ditt hus och dess stil, blir det så mycket enklare att underhålla det med värdena i behåll!
Med en byggnadsantikvarie kan du som fastighetsägare diskutera olika slags lösningar, där vi tillsammans kan hitta lösningar som är varsamma mot byggnadens särdrag. Det är faktiskt ganska sällan som vi byggnadsantikvarier anser att en åtgärd är helt omöjlig att genomföra, men ibland kan det behövas tid, dialog och en skicklig arkitekt för att hitta fram till en varsam och hållbar lösning.

Vad många idag inte tänker på är att det krävs bygglov för de allra flesta ändringar på en byggnad, inte bara större ändringar, som om- och tillbyggnader. Detta gäller inte minst om huset ligger i ett område som omfattas av en detaljplan, det vill säga vanligtvis i en stad eller tätort. Det kan då behövas bygglov för bland annat ommålning, byte av fasadbeklädnad, byte av taktäckningsmaterial eller andra ändringar som påverkar byggnadens yttre utseende. Är du osäker på om en ändring påverkar byggnadens karaktär, och när det krävs bygglov, så bör du kontakta en bygglovhandläggare på kommunen för svar. 

Med kunskap, en öppen dialog och ett varsamt förhållningssätt skapas de allra bästa förutsättningar för att värdena i vår bebyggda miljö bevaras.













Förvanskning


För att en byggnad ska finnas kvar på lång sikt behöver den tas om hand och underhållas. Allra bäst blir det oftast om man utgår från byggnaden själv och väljer material och metod med utgångspunkt från hur det är byggt och konstruerat. Väljer man istället en lösning som inte är anpassad för den aktuella byggnaden är risken stor att slutresultatet inte blir särskilt lyckat – huset blir förvanskat.

Att stora förändringar, som exempelvis en omfattande om- eller tillbyggnad av ett äldre hus kan leda till en förvanskning av den ursprungliga karaktären hos en byggnad är nog de flesta överens om.

Vad många däremot kanske inte tänker på är att mindre förändringar också kan leda till att en byggnad blir förvanskad, inte minst om en rad förändringar sker efter varandra i följd. För upplevelsen av en äldre byggnad är byggnadsdetaljerna många gånger avgörande. Byts ursprungliga fönster, dörrar, tak- och fasaddetaljer ut till standardtillverkade produkter, är risken stor att helhetsupplevelsen påverkas negativt och att det kulturhistoriska värdet därmed sjunker. Ursprungliga material bidrar vanligtvis även med en känsla av autenticitet som det är väldigt svårt att ersätta eller återskapa med något nytillverkat. 

Men förvanskning drabbar inte enbart byggnaders yttre. Idag sker förändringarna i byggnadernas interiörer ofta i minst lika stor omfattning. Bostädernas planlösningar förändras då nya dörrar tas upp, väggar slås ned och ursprunglig platsbyggd inredning i kök och andra utrymmen rivs ut för att omvandla bostaden enligt de rådande inredningstrenderna. Även i det inre kan en rad mindre förändringar på sikt leda till att hela interiören genomgår en förvanskning.

Är då allt hopplöst förlorat om man står som ägare till en byggnad som har blivit förvanskad och har förlorat mycket av sin ursprungliga karaktär? Nej så behöver det förstås inte vara. Många gånger kan äldre utbytta byggnadsdelar som dörrar, skåpinredning och kakelugnar finnas bevarade i uthus eller i källare och på vindar. Genom att återanvända dem vid renoveringar i huset kan byggnaden återfå en del av sin ursprungliga karaktär. Ibland kan också tidigare lager finnas dolda under senare tiders ytskikt och därmed vara möjliga att plocka fram. Är originalmaterialet borta kan foton eller andra byggnader från samma tidsepok eller område ge ledtrådar hur en byggnad kan ha varit utformad och på så vis ge värdefull information.  De originalmaterial som har kastats kan vi inte få tillbaka, så tänk dig gärna för en extra gång för innan du gör någon större förändring i ditt hus eller lägenhet. Om ombyggnaden istället utförs på ett reversibelt sätt kan det som har förändrats vara möjligt att återställa i framtiden, då huset sannolikt kommer vara kvar mycket längre än den senaste modetrenden. Skulle fler tänka långsiktigt och utgå från vad som bör vara bäst för huset eller lägenheten på längre sikt skulle vi troligen kunna undvika många förvanskningar och samtidigt få byggnader vars värden kan få bestå i generationer.







Något om lagar och skydd

Är mitt hus skyddat?
Får jag göra vad jag vill med vårt hus, eller finns bestämmelser kring det?

Detta är en av de vanligaste frågorna som vi byggnadsantikvarier brukar få från fastighetsägare. Enklaste sättet att ta reda på svaret är att höra av sig till kommunens byggservicekontor och fråga om huset ligger inom planlagt område, eller på annat vis är skyddat. Till detta behövs fastighetsbeteckningen. Även om byggnaden ligger utanför planlagt område är det är viktigt att komma ihåg att all befintlig bebyggelse lyder under Plan och Bygglagen, PBL, och att ändringar på en byggnad ska göras varsamt och med hänsyn till dess karaktärsdrag. Museets byggnadsantikvarier kan hjälpa dig att precisera byggnadens karaktärsdrag, om du tycker att det är svårt.
Olika slags skydd
Inom Plan- och bygglagen, PBL, och Kulturmiljölagen finns möjligheter att skydda byggnader och miljöer.

PBL
I Plan och bygglagens 8 kapitel finns en rad paragrafer som behandlar förbud mot förvanskning (8 kap 13 §), underhåll och varsamhet (8 kap 14 §) och ändring av en byggnad (8 kap 17 §). Det är viktigt att komma ihåg att vad gäller ändring av en byggnad, så ska sådan göras på ett varsamt vis och med hänsyn till byggnadens karaktärsdrag, detta oavsett husets ålder. Lagparagrafen ska med andra ord tillämpas på såväl en byggnad uppförd 1923, som på en byggnad uppförd 1989.

Byggnadsminnesförklaring
En byggnadsminnesförklaring av en byggnad eller miljö är ett av de starkaste lagskydden som finns i landet. Till förklaringen hör vanligtvis en rad skyddsföreskrifter som reglerar hur underhåll och eventuella ändringar ska göras, så att husets värden inte förvanskas. Vem som helst har rätt att väcka fråga om byggnadsminnesförklaring av en byggnad eller en miljö. Detta görs hos länsstyrelsen.
En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Bestämmelserna om byggnadsminnen enligt detta kapitel får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. Kulturmiljölagen 3 kap 1§

Detaljplan och områdesbestämmelser
En byggnad eller en miljö kan även ges skydd i kommunens detaljplaner och områdesbestämmelser. Till fastigheten hör då en rad skyddsföreskrifter som kan reglera allt från rivningsförbud och största möjliga fastighetsyta, till fasadmaterial och färgsättning.

K-märkt och kulturhus
K-märkt eller kulturhus är en vanlig benämning bland allmänhet och media på hus som uppfattas som gamla och värdefulla. Begreppet har idag dock ingen formell innebörd. En mer korrekt benämning på ett hus av detta slag bör vara kulturhistoriskt värdefullt hus, eller hus med höga kulturhistoriska värden.

Riksintressen enligt 3 kapitlet i miljöbalken
Riksintresse för kulturmiljövården är ett begrepp som avser områden med värdefulla kulturmiljöer som skyddas enligt 3 kap 6 § Miljöbalken. Ett riksintresse för kulturmiljövården kan vara varierande till såväl storlek som till kulturhistoriskt innehåll. De kan omfatta allt från små bebyggelsemiljöer som speglar en speciell historisk epok till vidsträckta landskapsavsnitt som präglats av en lång tids utveckling. Dessa riksintresseområden ska avspegla landets historia och utgörs bland annat av jordbruksbyar, stadskärnor, arbetarbostäder, 1900-talets förorter, gruvor, förhistoriska gravfält och moderna kyrkor.