Järnriket, järnframställningens historia

I över tvåtusen år har järnet format livet och landskapet i Gästrikland. Spåren finns överallt. I Järnriket finns många platser du själv kan besöka för att följa järnhanteringens långa och spännande historia. I Hälsingland är spåren efter järnhanteringen få, vilket är märkligt eftersom det fanns en mängd järnbruk och en lång tradition inom järnhantering även här. Nedan kan du läsa mer om järnets långa historia i länet. 

Besök Järnriket

I Järnriket Gästrikland finns ett trettiotal besöksmål som andas järn och brukshistoria. Fina herrgårdar och råa industrimiljöer, trädgårdar och parker, gravfält och masugnar. Tillsammans berättar besöksmålen den spännande historien om 2 000 års järnhantering.

Starta din resa på Järnrikets hemsida: www.jarnriket.com
 

Järnhanteringens historia i Gästrikland

Gävle kommuns järnbruk och järnverk

Från järnframställningsplatserna i Gästrikland fördes järnet till utskeppningshamnen i Gävle. I norr ligger Axmar bruk, som under lång tid drevs gemensamt med andra järnbruk inom "Hamrångeverken". Verksamheten koncentrerades helt till Axmar i början av 1860-talet, där en stor hytta med valsverk blivit uppförd. I Valbo socken var Mackmyra och Forsbacka de främsta anläggningarna. Forsbacka utvecklades till en modern storindustri - ett järnverk. Bakom det nya bolaget låg intressenter i bruken Mackmyra, Oslättfors och Högbo, som på detta sätt inordnades i företaget.

Hofors kommuns järnbruk och stålverk

I Hoforstrakten har var och varannan by haft hyttor och stångjärnshammare. Ett stort antal gruvor, mer än 20 hyttor och ännu fler hammare drevs av bergsmännen i Torsåkers bergslag. Den bergsmansägda järnframställningen lades ner i slutet av 1800-talet. Järnhanteringen levde vidare genom Hofors bruk, som utvecklades till ett järnbruk. SKF köpte Hofors bruk 1916 för att säkerställa leveranser av specialstål. I dagens Hofors kretsar livet till stor del kring stålverket, som sedan 1986 drivs av Ovako, ett av världens ledande specialstålföretag.


Ockelbo kommuns järnbruk

Under yngre järnåldern, 400-1050 e Kr, fanns här en omfattande järnhantering. Slagg och ugnslämningar finns bland annat vid Fornvigravfältet. I slutet av 1600-talet anlades järnbruk i Ockelbo och därmed inleddes en lång period av järnhantering i Åbron, Brattfors, Åmot, Wij och Jädraås. Anläggningarna ingick i Ockelboverken tillsammans med gruvorna i Vintjärn i Dalarna. Transporterna förbättrades på 1800-talet, genom Dala-Ockelbo-Norrsundets järnväg (DONJ) som förband gruvorna vid Vintjärn med hyttan i Jädraås, smältsmedjorna i Jädraås och Brattfors, valsverket i Wij samt utskeppningshamnen i Norrsundet.

Sandvikens kommuns järnbruk och vallonbruk

Längst i söder ligger Gysinge bruk, som anlades i slutet av 1600-talet. Gysinge var Gästriklande enda vallonbruk och kan därför både till typ och storlek jämföras med upplandsbruken. Hammarby bruk är ett typiskt gästrikebruk, ursprungligen en bergsmanshammare. Högbo bruk anlades som ett järnbruk i mitten av 1600-talet. Det var här som man 1858 smidde världens första bessemerstål, framställt vid Edske masugn. Högbo bruks anläggningar flyttades 1861 och Sandvikens järnverk och samhälle uppfördes vid den nyanlagda Gävle-Dala järnväg. Idag har Sandvik AB utvecklats till världens största tillverkare av hårdmetallprodukter. Huvudanläggningen ligger i Sandviken.
 

Järnframställning i Hälsingland

Även järnhanteringen i Hälsingland har förhistoriska rötter. Spår av primitiv järnframställning har daterats till strax efter Kristi födelse och från 600-talet finns säkra belägg för omfattande produktion. Råvaran kom främst från så kallad myrmalm och under medeltiden etablerades en relativt omfattande järnhantering i västra Hälsingland.

Någon motsvarighet till den starka bergsmanskultur som utvecklades kring Gästriklands gruvor och hyttor uppstod inte i Hälsingland. De
hälsingska järnmalmsgruvorna för få och för järnfattiga. Den bristfälliga lokala järnmalmen kompletterades med malm som transporterades långa vägar, från gruvor i bland annat Dalarna och Uppland. De besvärliga och kostsamma transporterna gjorde hälsingebruken känsliga för konkurrens.

Hälsinglands järnbruk

Av Hälsinglands järnbruk återstod i början av 1920-talet fyra: Iggesund, Strömbacka, Ljusne och Voxna. De var då alla sedan länge beroende av malm från Dannemora och andra håll, samt av den alltmer dominerande skogsindustrin. Längst blev Strömbacka kvar, där vallonsmide fortgick till så sent som 1947, då bruket som det sista i landet upphörde med denna produktionsform. Det finns idag knappast något levande minne kvar av den långa järnbruksepoken i Hälsingland.   
Karta över järnbruk och järnhanteringen i Gästrikland - Länsmuseet Gävleborg

Besök Järnriket – starta din resa på www.jarnriket.se

Högbo bruk, en del av järnriket i Gästrikland - Länsmuseet Gävleborg

Högbo bruk.

Axmar Bruk, en del av Järnriket i Gästrikland - Länsmuseet Gävleborg

Axmar bruk.