Den här dokumentärfilmen, av Owe Eriksson (Screen Air Television) 2024, handlar om Torsåkers Linnefabrik – en textilindustri i sydvästra Gästrikland som kom att sysselsätta hundratals personer, mest kvinnor, direkt och indirekt.
Det är en film om lin och företagaranda. Om damm, slammer och oljud. Om glädje och gemenskap. Om ett svunnet Torsåker, där de lokala inslagen speglar ett stycke 1900-talssverige. Via foton från främst Torsåkers Fotohistoriska Sällskap och ortens hembygdsförening, diverse privata filmarkiv, illustrationer, animationer och nyinspelade intervjuer levandegörs en minnesvärd epok i dåtida torsåkersmiljö.
När Linnefabrikens aktiebolag avvecklades årsskiftet 1959/60 gick ett för den gamla jordbruks- och bergsmansbygden unikt stycke kultur- och industrihistoria i graven. Bolaget, som 2024 skulle ha fyllt 100 år, startades och drevs av de tre bröderna Larsson – Carl, Lars och Erik. Födda och uppvuxna på ”Herrgårds” – en mindre bondgård i socknen. Ingen av bröderna hade någon utbildning. Alla var självlärda. Troligen inspirerades de av sin mor Kristina – med rötter i Norrbo, mitt i det hälsingska lindistriktet.
Bröderna Larssons dröm var att kunna äga ett eget väveri. 1931 hade drömmen gått i uppfyllelse när väveriets första etapp stod klar. Snart kunde ett 50-tal vävstolar och som mest 110 anställda förse hela landet med framför allt handdukar och bordsdukar från Torsåkers Linnefabrik. En verksamhet som blomstrade särskilt under 30- och 40-talen.
I filmen medverkar flera kvinnor som arbetat i fabriken. Vi möter barn och barnbarn till företagets grundare samt andra personer med olika kopplingar till verksamheten och till anställda. Inspelningar har också gjorts i Hälsingland – hos Växbo Lin utanför Bollnäs, i Delsbotrakten och i Lingbo i samband med att lin odlas, skördas och bearbetas efter gamla metoder.