I Hammarby fanns en hytta och en smedja redan i slutet av 1500-talet och 1659 fick bruket sina privilegier. I drygt 20 år i mitten av 1700-talet styrdes bruket med fast hand av ”Fru principalinnan på Hammarby”, Anna Christina Mackeij.
Hammarby hade sin storhetstid vid mitten av 1800-talet. Då fanns här ett av landets största lancashirebruk. 1886 lades dock verksamheten ner för att snart ersättas av en sulfitfabrik. Den växte snabbt och var under en tid Skandinaviens största med över 400 anställda. Fabriken fanns kvar till början av 1980-talet då massatillverkningen lades ner. Under 20 år användes lokalerna för kartongförädling, men till slut avvecklades även denna verksamhet och sedan 2005 finns inte längre någon storindustri i Hammarby.
Sulfitfabrikens framgångar efter framförallt andra världskriget ledde till att det byggdes ett stort antal bostäder i samhället. Den ansvarige arkitekten blev den engelskfödde Ralph Erskine som satte sin personliga prägel på Hammarby under 1940-, 50- och 60-talen. Resultatet blev mycket speciellt, med tydliga spår efter gamla traditioner klädda i en modern och säregen arkitektur.
I ett medvetet samspel med arkitekten Ralph Erskines modernistiska bostäder finns 1800-talets bruksherrgård och dess fyra flyglar kvar längs Gavelhytteån. Tillsammans med de gamla smedsbostäderna och brukskapellet påminner dessa byggnader om järnbrukets storhetstid. Strax intill finns den romantiska herrgårdsparken med sina slingrande stigar och över tjugo olika trädslag. Här kan man också se musiktemplet och det speciella duvslaget – brukets gamla arkivbyggnad.