I mitten av 1700-talet började man bryta kalk i Valls kalkbrott vid Igeltjärn. Berggrunden i Torsåker innehåller inte enbart järnmalm utan även kalksten. Kalkstensstråken är oftast långsmala och vindlande som ett resultat av en komplicerad veckningsprocess i berggrunden.
Vid framställningen av järn tillsattes kalk bland annat för att göra slaggen mera lättflytande. Många av hyttorna i området tog sin kalk från Valls kalkbrott. Det kunde vara drygt tio personer som arbetade med att borra, spränga och slå söder de stora kalkblocken. I början av 1900-talet infördes maskinborrning.
Brytningen upphörde under 1950-talet. Senare har brottet använts som lager för träkol. Idag är kalkbrottet vattenfyllt och upp till 30 meter djupt. Det syns som ett 500 meter långt och upp till 30 meter brett dagbrott.
Valls kalkbrott är registrerat som Torsåker 220:1 (L1950:4240) i Riksantikvarieämbetets Kulturmiljöregister (Fornsök).
Bilder
