Järnframställning
Den tidiga järnframställningen i blästugn
I Gästrikland har man framställt järn åtminstone sedan år 0, det vill säga äldre järnålder. Järnet tillverkades i så kallade blästugnar. Råvaran var myr- eller sjömalm. I sjöar och vattendrag kan man ibland se att bottnarna är färgade rödbrun av malm.
Malmen torkades och rostades, för att få bort vatten och föroreningar. Ugnarna byggdes upp av lera. De matades med malm och träkol, ibland också med ved. Kolet framställdes i gropar, så kallade kolningsgropar. För att få upp temperaturen i ugnarna har bälgar använts. Då har luft blåsts in i ugnen och därmed fått temperaturen att stiga. Ugnens temperatur måste upp till 1300 grader. Det kallas blästning.
Vid blästningen smälter järnet till en klump i botten av ugnen. Järnklumpen kallas lupp. Järnet är direkt smidbart och metoden kallas för direkt järnframställning. Slagg är en biprodukt som bildas vid järnframställningen. Den är brunsvart och tung. I dag ser man platserna för järnframställningen som överväxta slagghögar eller slaggvarp.
Masugnar
Under 1100-talet börjar man övergår till att framställa järn i masugn. Man kunde då framställa betydligt större mängder järn mot vad som tidigare varit möjligt. Övergången mellan att använda blästugn och masugn var succesiv. På några platser levde framställningen av järn i blästugn kvar länge, t.ex. i Fågelsjö i Dalarna. Under tidens gång har masugnarna förbättrats och effektiviserats. Det är fortfarande idag den metod som används vid framställning av järn.
Råvaran till masugnen var bergmalm, rostad kalk och träkol. Masugnen drevs med träkol som framställdes i kolmilor. Kalken gjorde slaggen mera lättflytande. Malmen rostades för att få bort svavel och vatten. Efter rostningen bokades malmen dvs. finfördelades. Bokningen gjordes till en början för hand av kvinnor och barn, senare men hjälp av vattendrivna hammare.
Tackjärn och färskning
När masugnen kördes hade man vattendrivna blåsbälgar. Ugnarna var välisolerade för att få upp temperaturen. Järn smälter vid en temperatur av 1538 grader. Det smälta järnet tappades ut i formar till tackjärn. Järnet är då inte smidbart eftersom kolhalten är för hög. Genom att upphetta tackjärnet och tillföra luft får man bort en del av kolet. Metoden kallas färskning.
Slaggsten en användbar biprodukt
Vid framställningen av järnet bildas slagg som biprodukt. Slagg från masugnar är glasig och grön eller blå i färgen. Den flytande slaggen kunde hällas i formar och bli slaggsten. Slaggstenen användes som byggnadsmaterial till olika byggnader. Den användes även som ”värmeelement” i hus. Vintertid lades slaggstenar uppe på masugnen för att värmas upp. Stenarna forslades sedan hem och fungerade som element.
